Gå direkt till innehåll

Biologisk mångfald

Ett hyggesfritt skogsbruk är på alla sätt väsentligt bättre för den biologiska mångfalden än traditionella skötselmetoder.

6 minuters läsning· Publicerad 8 aug. 2023· Senast uppdaterad 21 okt. 2023

Begreppet biologisk mångfald har under senare år blivit frekvent använt men vad betyder det och vilken specifik betydelse har det i skogliga sammanhang?

Den breda definitionen är “variationsrikedom bland levande organismer, vilket innefattar variation inom arter, mellan arter och ekosystem”.[1] Anledningen till att begreppet blivit så aktuellt på senare år är att forskning visar att den biologiska mångfalden minskar i de flesta livsmiljöer över hela jorden. I Sverige finns totalt 4746 rödlistade arter inkluderat samtliga livsmiljöer. Den svenska skogen är inget undantag från detta och läget är utomordentligt allvarligt då vi under 1900-talet, dvs. under den tid som kalhyggesbruket tillämpats, minskat populationen av ca. 1000 skogslevande arter så mycket att de numera är rödlistade.[2] Rödlistning av en art innebär att den kan vara nära hotad till nationellt utdöd. Inom forskningen har man kommit fram till att åtminstone ca. 400 av dessa arters tillbakagång kan kopplas direkt till kalhyggena medan de andra kan ha påverkats av en kombination av faktorer där kalhyggesbruket är en av faktorerna.

I Sverige finns femton olika skogstyper men det är endast fjällbjörkskog som har gynnsam bevarandestatus. Fjällbjörkskog saknar kommersiellt värde för skogsbruket.[1]

Den främsta orsaken till den nedåtgående trenden för biologisk mångfald i den svenska skogen är att många arter är beroende av skoglig kontinuitet, vilket innebär att de mår bra av att marken alltid är trädbevuxen. Denna kontinuitet kan kalhyggesbruket aldrig erbjuda eftersom alla träd tas bort en gång per omloppstid som kan variera från norr till söder mellan 70 och 130 år. Forskning visar att det tar betydligt längre tid än 100 år för att en skog ska utveckla komplexa ekosystem som gynnar den biologiska mångfalden optimalt. Utöver den störning det innebär att alla träd tas bort vid en och samma tidpunkt så planteras efter kalhuggningen oftast endast en trädart på platsen. Det här skapar en monokultur som ger artfattiga ekosystem, ensartade och instabila ekosystem som blir mycket känsliga för exempelvis skadegörare och stormar.

I Sverige finns i internationell jämförelse väldigt lite formellt skyddad skog bara 6 procent ytterligare 5 procent är frivilligt avsatta områden. Anledningen till att Sverige sticker ut internationellt i det här sammanhanget är att man i och med 1993 års skogsvårdslag har velat kombinera brukande med naturvård. I denna lag framgår att produktionsmål och miljömål ska väga lika tungt då skogen brukas samt att frihet under ansvar ska prägla skogsbrukandet. Avsikten har alltså varit att man ska kunna bevara biologisk mångfald genom att en generell hänsyn tas vid allt skogsbrukande istället för att dela in marken i skyddad areal och brukad areal, vilket man gör i exempelvis Nya Zeeland och Australien.[3] Det här har dock inte fungerat i praktiken dels på grund av bristande vägledning i hur avvägningarna mellan produktions- och miljömål ska göras dels på grund av kalhyggesbruket i sig.

Tittar man sedan närmare på var den formellt skyddade arealen finns så framgår att 40 procent ligger i eller i anslutning till fjällkedjan det gör att fjällbiotoper är överrepresenterade i den formellt skyddade arealen medan många andra av våra biotoper är kraftigt underrepresenterade.[1] Det finns alltså mycket lite naturskog som hyser hög biologisk mångfald i resten av Sverige. Dessa områden är små och starkt fragmenterade det utgör ett hot mot den biologiska mångfalden även i dessa skyddade områden eftersom de blir särskilt sårbara för slumpmässiga störningar såsom skogsbrand eller andra störningar.

De ovan nämnda 5 procent som utgör frivilliga avsättningar kan markägaren alltid ändra skötselform till skötsel för produktionsmål och kalhugga skogen även om det skulle få följden att markägaren blir av med sin certifiering. Det är den här typen av mark som kallas naturvårdsmål orört (NO) eller naturvårdsmål med skötsel (NS) i skogsägarens skogsbruksplan och kan vid t.ex. ett ägarbyte omprioriteras till produktionsmål (PG). I den brukade skogen (produktionsmål) lämnas ofta så kallade hänsynsytor men forskning visar att dessa ytor är alltför små.[4] I studien kom man fram till att en hänsynsyta på 0,5 hektar är för liten och som jämförelse kan nämnas att i det privata skogsbruket är den genomsnittliga hänsynsytan 0,16 hektar stor. Idag finns stora målkonflikter i skogen mellan dem som å ena sidan vill bevara skogen och å andra sidan dem som vill bruka skogen. Det finns dock exempel på att man genom ett mer diversifierat skogsbruk lyckats minska målkonflikterna där ett av dem är Niedersachsen i Tyskland som övergått till ett mångfunktionalitetstänkande i förhållande till skogen.[3]

Vi på hyggligt tror att en övergång till ett hyggesfritt skogsbruk skulle kunna mildra dessa konflikter i och med att miljömål och produktionsmål går hand i hand i hyggesfritt skogsbruk. Det menar vi mot bakgrund av att en skog som brukas hyggesfritt har en skoglig kontinuitet, får en naturlig blandning av trädarter och naturlig föryngring samt ger avkastning. Dessa tre faktorer gör att hyggesfritt skogsbruk är avsevärt bättre för den biologiska mångfalden samtidigt som den ger en god avkastning till och med bättre än kalhyggesbruket.

Forskning visar att många av de arter som idag är rödlistade på grund av kalhyggesbruket skulle må betydligt bättre vid ett mer variationsrikt hyggesfritt brukande av skogen.[5] I en finsk studie kunde man se att mångfalden av arter ökade avsevärt vid hyggesfritt brukande.[5] Historiskt har också den svenska skogen brukats med en större variation av metoder åtminstone i det privata skogsbruket men idag förlitar sig fler och fler skogsägaren på skogsbolagens virkesköpare och inspektorer för skötseln av skogen, vilket leder till att volymproduktion genom kalhyggesbruket prioriteras högst.   

Fig.1 Urklipp från en studie där skogar som brukats med den hyggesfria metoden blädning jämfördes med skogar som brukats med kalhyggesmetoden jämfördes avseende förekomst av naturvärdesarter. Röd stapel avser antal naturvärdesarter som hittats inom 30 min. medan grön stapel visar antal naturvärdesarter som hittats totalt.

Den biologiska mångfalden har i sig själv naturligtvis ett stort värde men kan också värderas i ekonomiska termer. I ett förändrat klimat har skogar med hög biologisk mångfald betydligt större chans att klara av klimatförändringarna än ensartade monokulturer.[1] Detta kallas för skogens resiliens och blir mer och mer aktuellt. Den naturliga föryngring som blir följden av ett hyggesfritt brukande ger en större genetisk mångfald som gör att skogen har större chans att överleva vid exempelvis torka, skadedjursangrepp och andra störningar. De stora ekonomiska förluster som skogsägare idag gör på grund av barkborreangrepp skulle undvikas om skogarna innehöll fler arter än enbart gran.[6]

Träd lever tillsammans med och drar nytta för sin tillväxt av marksvampar så kallad mykhorriza detta samarbete kallas för symbios. Träd och svampar drar nytta av varandra genom att trädens rötter får näring och vatten medan svamparna får kolhydrater.[1] Den störning som en kalhuggning innebär slår ut marksvamparna och därmed deras förmåga att hjälpa träden att få tag i bl.a. vatten.[7] Efter en kalhuggning tar det mycket lång tid för marksvamparna att återetablera sig nära 100 år och då är det åter dags för slutavverkning. Klimatförändringarna sker just nu i mycket hög takt det gör att träden på ett helt annat sätt än tidigare behöver anpassa sig i samma höga takt. Träd har funnits på jorden i åtminstone 200 miljoner år och har alltid anpassat sig till förändrat klimat men inte vid något tidigare tillfälle har förändringarna skett så snabbt som nu. Träden kommer behöva all hjälp de kan få att anpassa sig varför marksvamparnas roll som transportörer av vatten och näring blir ännu viktigare. Det är inte troligt att träden klarar att anpassa sig både till klimatförändringar och upprepade störningar från kalhyggesbruket. 

Konnektivitet är begrepp som blir allt viktigare då biologisk mångfald diskuteras och det knyter an till det som nämnts tidigare i den här artikeln gällande Sveriges fragmenterade naturskogar nedan fjällen. Dessa naturskogar behöver knytas samman och där kan hyggesfritt skogsbruk spela en avgörande roll eftersom sådana skogar kan hysa även mer krävande arter som slås ut inom kalhyggesbruket.

Avslutningsvis kommer hyggesfritt skogsbruk spela en avgörande roll både för bevarandet av biologisk mångfald i sig och för bevarandet av biologisk mångfald för att vi ska kunna ägna oss åt skogsbruk även i framtiden.  

Referenser

  1. Världsnaturfonden (WWF) (2020) Skogsrapport.

  2. Ottosson, E. Skogliga arter som hotas av modernt skogsbruk. SLU - artdatabanken.

  3. KSLA Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens (2017) Tidskrift nr. 1. 

  4. Gustafsson, L., Hannerz, M., Koivula, M., Shorohova, E., Vanha-Majamaa, I., and Weslien, J. (2020). Research on retention forestry in Northern Europe. Ecological Processes 9, 3.

  5. Pukkala, T., Packalen, O. Díaz-Yáñez*, T. and H. Peltola (2019)

    Multifunctional comparison of different management strategies in boreal forests. Forestry: An International Journal of Forest Research, Volume 93, Issue 1.

  6. Lindmark, M. (2022) Increased resilience in managed boreal forests: Controlling damage by spruce bark beetle and moose in Sweden. Mittuniversitet.

  7. Skogsstyrelsen (2011) Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk. Rapport 7 2011.